Koccidios hos spädgrisar

Koccidios kan förebyggas och behandlas.

Koccidios hos grisar minskar tillväxten

    
Koccidios hos spädgrisar är en smittsam infektion som ger diarré i grisningsstallet. Utan behandling påverkar koccidios nyfödda spädgrisar under den första levnadsveckan och de riskerar permanenta tarmskador och nedsatt tillväxt. Koccidios är mycket smittsamt och en sjuk gris kan snabbt smitta andra grisar i gruppen.

  

Sjukdomen koccidios orsakas av av encelliga tarmparasiter, koccidier, som lever i närmiljön. Smittade grisar utsöndrar oocystor (det infektionsdugliga stadiet) i avföringen, vilket andra grisar kan få i sig genom munnen och smittas. Detta ökar smitttrycket i gruppen. I grisningsstallet har parasiten goda förhållanden för att utvecklas och överleva på grund av hög värme och luftfuktighet. Grisar kan smittas några dagar efter födseln.

Med åldern utvecklar grisar viss immunitet, och koccidios är sällan ett problem efter avvänjning.

   

Symtom på koccidios

När grisen är 7-11 dagar gammal och smittad med coccidios, kommer den få krämig, gul diarré utan blod. Vid den tidpunkten har grisens tarm redan skadats. Omfattningen av symtomen beror på antalet oocystor som grisen har fått i sig och hur känslig grisarna är för infektionen.

Koccidios gör också grisar mer mottagliga för andra infektioner.

  • Gul, krämig diarré
  • Nedsatt tillväxt
  • Låg dödlighet

Koccidios hos grisar orsakas av en infektion med Cystoisospora suis (tidigare känt som Isospora suis), en liten encellig tarmparasit som kan skada tarmslemhinnan och orsaka diarré hos spädgrisar.

   

Få tips och råd om koccidios til grisstallet 

   

Orsak till koccidios

Oocystorna angriper tarmslemhinnan i tunntarmen. Här kläcks oocystorna och genomgår en komplex livscykel med både sexuella (gametogenes) och asexuella (schizogoni) stadier inuti grisen.

   

Under processen förstör oocystorna tarmcellerna. Varje parasit kan förstöra tusentals tarmceller. Efter 5-6 dagar utsöndrar grisen själv omogna oocystor, som efter 1-3 dagar kan smitta en annan gris med koccidios.

   

De skadade tarmcellerna påverkar tarmens förmåga att absorbera näringsämnen och grisarna får diarré och nedsatt tillväxt. Samtidigt gör koccidios grisarna mer mottagliga för andra infektioner, såsom Clostridium spp. som ger tarmbrand.

   

Så här förebygger du koccidios

 
För att förebygga koccidios och diarré i grisstallet bör du göra en noggrann rengöring, desinficera och torka ut stallen ordentligt. Oocystor är mycket motståndskraftiga mot både desinfektion och uttorkning och vissa medel är mer effektiva än andra.

   

En förorenad grisningsbox är den vanligaste smittkällan för coccidios hos smågrisar. Om en box är mycket förorenad kommer grisarna att ha fler symtom, eftersom de tar upp och utsöndrar fler oocystor.

   

Behandling og förebyggande av koccidios

   
Tidig behandling av koccidios (innan 3 dagars ålder) är viktigt för att undvika kroniska skador och minskad tillväxt hos grisarna. För behandling av koccidios hos smågrisar kan du använda läkemedel innehållande toltrazuril för injektion eller oral administrering. Det är inte möjligt att behandla koccidios med antibiotika.

   

Om du misslyckas med behandlingen, behandlar för sent eller doserar felaktigt så att grisarna visar symtom på koccidios, kan du endast ge grisarna understödjande behandling med elektrolyt- och vätsketerapi. Eventuella sekundära infektioner bör hanteras i samråd med din besättningsveterinär.

Så här behandlar du koccidios

  • Behandla grisarna med ett medel mot koccidier senast dag 3
  • Använd en injektionsflaska där du kan se innehållet
  • Skaka flaskan ordentligt - tills det inte längre finns något synligt sediment
  • Säkerställ att grisen får rätt dos enligt dess vikt
  • Säkerställ att grisen får hela dosen

Oral behandling: Var uppmärksam på om grisen spottar ut något av läkemedlet

Injektionsbehandling: Injektionen ska ges i en muskel Dra tillbaka huden vid injektionsstället innan injektion och släpp sedan huden efter injektionen. Punkteringshålet genom huden kommer att förskjutas i förhållande till injektionshålet i muskeln. Detta förhindrar att en del av den injicerade dosen läcker ut från injektionsstället när grisen släpps.

Var medveten om att ökad förekomst av infektioner med clostridier (både typ A och C) kan ses sekundärt vid problematik med koccidios.

Vad kostar koccidios i grisstallet?

I vissa fall (högt infektionstryck vid kontinuerlig grisproduktion) kan en försenad behandling mot koccidios resultera i sämre resultat och utebliven vinst. Samtidigt får grisarna permanenta skador på tarmen av koccidios, vilket medför kroniskt minskad tillväxt. Trots att dödligheten är låg vid koccidios är det mycket smittsamt och en sjuk gris kan snabbt smitta fler grisar.

Diagnosen koccidios:

  • För att ställa diagnosen koccidios finns olika metoder med olika känslighet.
  • Prover tagna under första levnadsveckan är sällan användbara.
  • Utsöndringen av oocystor sker i två faser.
  • Individuell utsöndring varierar mycket - även inom kullen.
  • Diarré ses före utsöndring.

Till veterinären - så här gör du:

  • Ta prover från samma kull i vecka 2 och 3 - detta ökar markant chansen att hitta koccidier.
  • Poola proverna från 5 grisar per kull.
  • Minst 10 kullar/veckohållning/besättning.
  • Ta träckprover med olika konsistens.
  • Förvara proverna vid kylskåpstemperatur fram tills att de skickas iväg

   

Tillbaka till toppen